Plura Jonssons, 61, kök på Kungsholmen i Stockholm har blivit Måns Herngrens, 47, arbetsplats. Premiären var i går, vilket också innebar Måns tv-comeback efter tjugo år bakom kameran.

Det började med att Måns gästade "Pluras kök".

Plura tyckte att han skötte sig med den äran, så bra att han föreslog att de skulle dela på programledarskapet inför kommande säsong.

Och nu sitter Måns framför mig, i Sveriges i särklass mest berömda kök, och röker en cigarett.

Då och då reser han sig upp och går in i vardagsrummet för att fråga Plura, som sitter och suckar och utstöter olika kroppsljud framför tv:n, hur det går i handbollsmatchen.

Du hade väl slutat röka - är det Plura som fått dig att börja igen?

- Ja, det är hans fel. Nej, men jag höll upp i två år. Sedan skaffade jag hund. Så ska jag skylla på någon så är det hunden. Har du en hundvalp som pissar och skiter inomhus, måste du gå ut oavbrutet. Det var så det började.

Vad säger Mauro Scocco, som var Pluras tidigare partner, om att du och Plura hänger så mycket nuförtiden?

- Han ringde faktiskt mig och sa: "Jag snackade med Plura och hörde att du skött dig väldigt bra. Du var ju tydligen ansvarstagande på ett helt annat sätt än jag". Han lät så bitter, men skojade så klart.

Jaha, kör Plura bar överkropp i år?

- Nej, jag gör.

På riktigt?

- Haha, nej då.

Jag måste säga att du är väldigt snygg. Samtidigt har du ett utseende som gör att du kan se fruktansvärt arg ut.

- Haha, jag har nog mest hört min dotter säga att jag ser ledsen ut. Jag trodde jag såg sorgsen ut.

Nja, arg skulle jag säga.

-Många regikollegor har sagt att de gärna vill ha med mig som bad guy i en film. Jag tror att man är väldigt blind kring sitt eget utseende själv, men det är möjligt att jag skulle kunna spela en SS-officer i en andra världskriget-film, klädd i någon nazist-Hugo Boss-kostym.

Ponera att du står i matkön i en butik, och någon tränger sig före dig, då känns du inte som killen som låter det ske. Har jag fel?

- Nej. Men i det läget kan jag, numera, säga till med ett leende. "Ursäkta, jag tror inte att du såg mig". Medan jag, då jag var yngre, var mer: "Öh, vad fan gör du!? Är du galen? Du trängde dig!?". Jag var mycket värre när jag var yngre, då skällde jag ut folk när vi jobbade och var väldigt orädd för konflikter. I mitt privatliv, i relationer, har jag alltid varit konflikträdd.

Var du förbannad när du var yngre?

- Alltså, jag tror att vara arbetsledare och tappa humöret, då tappar du ansiktet samtidigt. Filmarbetare tappar respekten för dig om du inte har kontroll.

Du gick i terapi under flera år på grund av ditt kontroll- behov. Måste man ha ett stort kontrollbehov för att bli en skicklig regissör?

- Det tror jag. Jag kan inte komma på någon regissör som jag läst om eller känner som inte är kontrollfreak.

Nu har du regisserat säsong tre av "Solsidan" - är det inte nervöst att pilla i en sån succé?

- Jo, jag var orolig över att sabba något. Det sa jag till Felix också när jag skulle jobba. Sen tycker jag att Felix, min bror, Mia Skäringer, Josephine Bornebusch och Johan Rheborg är så otroligt lätta att jobba med.

Märks era syskonroller av, att du är äldst och han yngst, även när ni jobbar tillsammans?

- I "Smash", som Felix var med i, var det så. Jag var en fruktansvärd storebror, på ett hemskt sätt. Talade om för honom "stå där" och "gör så här". Felix kunde säga "jag har en idé" och jag svarade "nej, ha inga idéer, gör bara som jag säger". Jag var ett riktigt svin.

- Sen fick han barn 1991, före mig. Från att jag var storebror svängde rollerna. Han började fråga om jag pensionsparade, typ. Han blev vuxen väldigt snabbt. Felix är mer laglydig och rädd.

Hänger ni ofta?

- Ja, det gör vi. Han är nog den jag umgås mest med av mina kompisar.

Talar ni mycket om er uppväxt?

- Gud ja, det gör vi. Det är oundvikligt, tror jag, om man är syskon att man reflekterar över hur man minns saker olika. Det är märkligt att man växa upp i samma familj men minnas helt olika saker. Jag tror nästan man kan växa upp i samma familj och ha olika barndomar.