Förhandshysterin har varit löjlig. När vi till sist bänkade oss i går, någon miljon svenskar, var det nog ganska många som inte såg färdigt programmet. ”Ordförande Persson” är till för de riktigt politiskt intresserade, eller möjligen för den som vill klura ut vilka psykologiska mekanismer som driver vår förre statsminister.
Det är uppenbart att Erik Fichtelius, som på ett föredömligt sätt knappt syns eller hörs, genom ren utmattningstaktik lyckats fånga små bitar där Göran Persson visar mer av sig själv än han brukar. Stående framför granhäcken på Harpsund berättar Persson hur man visar känslor i ”den sociala bakgrund som jag har” apropå hur hans föräldrar reagerade när han bjöd dit dem första gången.
”Man blir tyst. Man säger ingenting. Det blir kanske en paus som man har lärt sig att tolka”.

Uppväxt i denna tystnad lärde sig den rundlagde Hans-Göran att läsa människor. I första avsnittets mest grymma stund säger han att Carl Bildt är ”så jävla dålig” och ”osäker”, och så visar redigeraren Kjell Tunegård precis det med skoningslösa klipp på Bildt som en fånig skolpojke inför Persson.
”Det är inte så märkvärdigt det som kommer över hennes läppar”, säger Persson om Mona Sahlin som sen några minuter senare i Aktuellt visar just detta i en debatt med Fredrik Reinfeldt.
Det är sant, men gör inte så mycket. Reinfeldt betraktade henne med leende guldbruna ögon och tyckte nog att det var lika roligt som vi tv-tittare att den politiska debatten fått ett annat tonläge.
Men tre timmar Persson återstår, två till denna vecka. Pust. Har ens ordförande Mao fått det i den kinesiska statstelevisionen?