Vad hände egentligen? Översuveräna Pernilla Wiberg skulle ju ta hem vinsten i "Mästarnas mästare". Det trodde både förra årets vinnare Ingemar Stenmark och 65 procent av de över 10 000 läsare som i går eftermiddag hade röstat på Expressen.se. Hennes superkross av de andra deltagarna i semifinalen, vinnarcoachningen av Stenmark - till och med det nya upplägget med kortare tävlingsperiod för deltagarna - allt var som upplagt för den första kvinnliga Mästarnas mästare.

Men så kom ett berg. Ett berg som visade sig skulle vara det som fällde Pillan. Komiskt ändå, med tanke på att hon ju är bergens drottning, om än nedför.

Sen kom programmets korkade regler.

Att Wiberg fick börja en minut efter i jaktstarten gjorde på inget sätt programmet mer spännande. Det tillförde endast känslan av att storfavoriten redan var körd, och att hon aldrig skulle komma i kapp, oavsett hur hon eller de andra presterade.

Hur otroligt korkad regeln var bevisades även i finalen, när Magnus Wislander fick 30 sekunders strafftid för en tappad kloss. Trots att det var nagelbitarjämnt fram till vuxenförlossningen under stocken kunde handbollsesset bara sitta på en pall och se på när Jörgen Jönsson grävde sig mot vinsten. Utan tids- pålägget hade det blivit superraffel. Nu blev det knappt spännande, trots att Jönsson missade pil efter pil efter pil.

Surt för Wiberg och Wislander som inte fick en rättvis final.

Desto roligare för Jörgen Jönsson. Reserven som halkade in på sluttampen då sjuka Gunde Svan tvingades hoppa av och visade att det fanns styrka, kämparglöd av stål (nattduellen med Järryd!) och ett mjukt hjärta (alla tårar!) bakom fasaden.

Självklart en värdig vinnare, om än lite otippad.