Som tonåring hemma i New York tänkte Tom Cruise sig en karriär som katolsk präst och han var även en begåvad brottare i skolan, men en knäskada gjorde att han växlade spår och började intressera sig för skådespeleri.
Som så många andra sökte han lyckan i Hollywood och i början av 80-talet landade han några mindre roller i filmer som "Endless love", "Tapto" och "Losin it". Han uppmärksammades som en i brat pack gänget i Francis Ford Coppolas fina "Outsiders" 1983 där han spelade mot andra kommande filmstjärnor som Matt Dillon, Diane Lane, Patrick Swayze, Rob Lowe och Emilio Estevez.
Det individuella genombrottet kom samma år med komedin "Föräldrafritt" där han fick utlopp för sin komiska tajming och här finns ett oförglömligt musiknummer där han iklädd skjorta, kalsonger och tubsockar dansar och mimar i en ljusstake till Bob Segers "Old time rock'n'roll"!

Efter en hjälteroll i Ridley Scotts fantasyäventyr "Legenden - Mörkrets härskare" slog han igenom ordentligt 1986 som kaxige stridspiloten Maverick i Ridleys bror Tony Scotts flygaction "Top gun."
Den valpiga pojkaktigheten från tidigare filmer var som bortblåst och fram träder en ung man som vet vad han vill med både karriär och kvinnor.
Filmens romans med den äldre läraren Charlie, spelad av Kelly McGillis, fick sin parallell i verkligheten då Tom året efter gifte sig med den något äldre aktrisen Mimi Rogers.
Med undantag för den lättsamma bagatellen Cocktail gör han under senare delen av 80-talet alltmer tyngre roller regisserad av några av Hollywoods stora namn.
*"The Color of money" av Martin Scorsese.
*"Rain man" av Barry Levinson.
*"Född den fjärde juli" av Oliver Stone.

I dessa rullar testas Toms förmåga att krypa innanför skinnet på sina utsatta karaktärer, eldproven sker mot de mer erfarna kollegorna Paul Newman och Dustin Hoffman.
På 90-talet får han mäta sina krafter mot legender som Robert Duvall, Jack Nicholson och Gene Hackman i filmerna "Days of thunder", "På heder och samvete" och "Firman".
Han klarar det galant.
Cruise lyckas hela tiden gå den fina balansgången mellan filmstjärnans ytliga attribut och uppmärksamhet samtidigt som han bär upp komplexa rollkaraktärer med inneboende smärta och ångest.
Det senare visade han prov på i mina två favoritfilmer med honom, "Eyes wide shut" och "Magnolia". Den förra blev excentrikern Stanley Kubricks sista verk om ett välbärgat äkta par vars äktenskap håller på att implodera under ett par dygn då de talar ut om sin längtan och lust att tänja på de moraliska gränserna.
I den senare, av den begåvade Paul Thomas Anderson, lär vi under ett dygn känna några människor i Los Angeles som alla är i olika stadier i livet men som har det gemensamt att de söker försoning och vill finna sin trygga plats i tillvaron. Toms tolkning av en överenergisk och manisk föreläsare i konsten att få sex och bemästra kvinnor är obehagligt njutningsfull.

På senare år har han inte utmanat sig själv artistiskt på vita duken, kanske beroende på att han ofrivilligt hamnat i actionfacket. Eller så får han inte de mer intressanta manusen hem i brevlådan?
Oavsett vilket är han en förbannat bra Ethan Hunt, agent hos IMF, och det är bara att luta sig tillbaka i biostolen och njuta av "M:I:4- Ghost protocol", där han fajtas mot vår egen Michael Nyqvist.