Steve McQueen i "Papillon".
Steve McQueen i "Papillon".
Ronny Svensson

Fängelser är en tacksam spelplan

Publicerad
Uppdaterad
Det är filmerna som fängslar såväl tittarna ­ som stora Hollywood-regissörer och independent ­ filmare.
Några av världens största draman har utspelat sig bakom cellens låsta dörrar.
Därför är det är fantastiskt att en svensk filmskapare nu skriver historia i genren fängelsefilmer.
På fredag är det premiär för den intressanta och gripande dokumentären "At night I fly", gjord av svenske Michel Wenzer som fått filma inne i New Folsom Prison, Sacramento.
Det är ett långtgående projekt där han intervjuat fångar, väktare och annan personal som alla bidragit till att ge en annorlunda bild av verkligheten innanför murarna, helt olik den vi brukar se i dramatiserade fängelsefilmer.
Det är ganska vanligt att låta en historia utspela sig på fängelser vilket sannolikt beror på att det är en tacksam spelplan för flera genrer, drama, komedi och action.
Vi hittar dessutom flera prisvinnare bland fängelse - filmerna, detta troligtvis för att historierna blir extra intensiva i denna miljö, tala om täta kammarspel med vasst skådespeleri utan givna utgångar!

Man kan inte skriva en krönika om fängelsefilmer utan att nämna Frank Darabonts "Nyckeln till frihet" från 1994 och som bygger på Stephen Kings novell.
Här möter vi bankmannen Andy Dufresne som kommer till Shawshank-fängelset dömd för mordet på sin fru och hennes älskare. Det blir en svår början för Andy med misshandel, våldtäkt och hot från både interner och personal, så som klichén är för denna genre, men historien växer när han får kontakt med veteranen Red som suttit inne i många år. Genom hans berättarröst får vi hela historien om hur Andy vinner allas förtroende och respekt.
Fem år senare gjorde Darabont om tricket med "Den gröna milen", en annan Stephen King-historia där vi lär känna några vakter och interner på death row under trettiotalet, kryddas med ^ över ­ naturligt tema.

Ett starkt ungdomsminne är när jag fick följa med min far och se den barnförbjudna "Papillon" tretton år gammal 1973. Filmen bygger på Henri Charrieres egna erfarenheter från den fruktade Djävulsön som ingen hade lyckats fly ifrån men Henri, Papillon kallad, svor att han skulle klara det.
Steve McQueen gör här en fantastisk rollprestation som fången vars vilja och livskraft ingen kunde knäcka trots våld, hot och isolering. Dustin Hoffman flankerar fint som den räddhågsne Louis Dega som Papillon tar under sina vingars beskydd.
Papillon är av någon underlig anledning en film man glömmer att nämna när man pratar om McQueens och Hoffmans bästa filmer i karriären!

"Cell 211" sopade rent på den spanska filmgalan och tog hem alla de viktiga Goya statyetterna och det är lätt att förstå varför när man ser den.
Daniel Monzóns välgjorda thriller handlar om Juan som lämnar gravida hustrun Elena för sin första dag på jobbet i ett högriskfängelse. Under rundvandringen tar fångarna över kommandot och Juan inser att enda chansen att klara sig är om han låtsas vara en ny intern, frågan är hur länge bluffen håller?
Den dramatiska upplösningen gör Cell 211 till en av de bättre filmerna inom genren. Skulle inte förvåna mig om vi ser en amerikansk nyinspelning inom en snar framtid!

Naturligtvis finns det även filmer om kvinnor bakom galler men de är oftast av exploitationsort där det gäller att visa så många nakna kvinnokroppar i duschen som möjligt.
Den väletablerade Jonathan Demme började sin karriär i registolen 1974 med "Caged heat" om en sadistisk kvinnlig väktarchefs övergrepp på unga sexiga interner. Undrar vad han tycker om den rullen idag?
Ronny Svensson
Ronny Svensson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag