Metaltown flyttade och mycket gick snett.
I år är det dags för den stora revanschen.
Förra året borde Metaltown ha satt upp en skylt där det stod "ursäkta röran, vi har precis flyttat". När Göteborgsarrangemanget släpades bort från Frihamnen och ut till Säve galoppbana fick det åter en släng av flera barnsjukdomar som besökarna inte hade räknat med. Men de som är inblandade, eliten i festival-Sverige, har fixat rätt feststämning i så många år att det nu känns upplagt för revansch.
Det blir lätt så när känslan är att det bara kan bli bättre. Och det gäller i högsta grad kvällens internationella ikon Marilyn Manson.
För tre år sedan var bandet Marilyn Manson det största dragplåstret, men frontmannen gjorde ett sådant kalkonframträdande att det var svårt att avgöra om han var gravt påverkad eller bara spelade full och dum. Sedan dess har hans stjärna dalat och det blir In Flames som får lysa upp natten i år.
Precis som alla andra hårdrocksfestivaler denna sommar, och förmodligen även i framtiden, är Metaltowns största namn knappast spännande. Slayer är thrashens Motörhead, som alltid låter mer eller mindre likadant och spelar i Sverige minst en gång varje år.
Mellanskiktet och de lite mindre bokningarna ser desto mer intressanta ut. Svenska grindcorebandet Nasum, vars frontfigur Mieszko Talarczyk omkom i tsunamin i Thailand 2004, har tillfälligt återuppstått bara för att hamna i årets bandkrock med partymaskinen Anthrax. Mina favoriter Gojira ställs tyvärr mot de mer populära Mastodon, vars gitarrist Brent Hinds fick ett sällan skådat vansinnesutbrott på den ointresserade publiken på Sweden Rock Festival förra veckan.
Även i deras fall handlar Metaltown om att revanschera sig.