Rage Against The Machine gjorde det 2007, Faith No More 2009 och System Of A Down 2011: återförenades utan en massa buller och bång, vilket i sig skapade buller och bång bland medier och fans.
Rage Against The Machine har blivit exemplet som många har valt att följa. De har fortsatt att ge konserter lite då och då, men har inga planer på att göra ny musik. Genom att sällan spela live eller uttala sig i medier har de lyckats skapa en ständig efterfrågan på denna exklusiva vara och kan ta betalt därefter.

Än så länge gäller detta även System Of A Down. Den trevlige men i sammanhanget måttligt intressante trummisen John Dolmayan har som hastigast uttalat sig. I övrigt har de hållit käften, men kammar ändå hem karriärens största mångmiljongager och är Metaltowns verkliga dragplåster.
Strax under dem på festivalaffischen står At The Gates. Efter återföreningen 2008 svor det stilbildande Göteborgsbandet att "this is it", men nu är de tillbaka. När tvillingarna Björler i våras marknadsförde sitt huvudband Haunteds album "Unseen" fick journalister stränga förhållningsregler: frågor om At The Gates återförening och intervjun är över.

Detta gör det ännu mer kittlande: hur många miljoner får At The Gates egentligen för att bryta sitt löfte? Förhoppningsvis tillräckligt många för att Björler och Björler ska våga låta Haunted fortsätta vandra på den smala, utmanande vägen som kantras av spottande träbockar som är "Blinded by fear".