Sommarens genidrag stod Getaway Rock Festival för när de i fredags flög över Joey DeMaio från USA för att själv presentera Manowar som nästa års dragplåster. En kanonbokning som lär locka mycket folk till Gävle. När Manowar väl är bra är de nämligen ­jävligt bra.
DeMaio och jag lär dock inte käka ­middag tillsammans. Det gjorde vi 1997, på en flott sushirestaurang i Hollywood.
Då hälsade han med "hail and kill!" och lärde mig att äta med pinnar.
Han var så där överdrivet trevlig som bara amerikaner kan vara och skickade till och med ett personligt brev med en liten present, undertecknat metal-­brodern Joey DeMaio.

Jag förstod givetvis att det bara var ett spel, något som han ägnat sig åt såväl förr som senare för att charma ­journalister som kan gagna Manowars karriär. DeMaio har ett kontrollbehov som liknar en sektledares och när folk går emot honom visar han sitt ursinne.
Det var precis vad som hände den 22 november 2002 i ­Lisebergshallen. Manowar gjorde en kalkonspelning med två bassolon, en töntig mc-show, en tjej som visade brösten och en "­lärarinna" som frågade ut DeMaio som på svenska sa att han ville ha sex med alla flickor på plats... Och då har jag inte ens nämnt hans utbrott då han kallade sina ­medarbetare "handikappade" och "utvecklingsstörda".
Den fantastiska inledningen fick mig dock att ge en ­generös geting i betyg i stället för en överkryssad.

Två dagar senare spelade Manowar på Arenan i Stockholm. DeMaio var rasande på mig, metalbrodern som svikit honom, och begärde att få ett exemplar av Expressen med min ­konsertrecension. Sedan plockade han fram den, höll ett långt tal om mig, ­svinet, och fick ett par tusen fans att be mig att dra åt helvete. Detta medan han med belåten min torkade sig i stjärten med min recension. Eller det var vad han sa till publiken.

I själva verket ljög han för sina trogna. Han hade fått fel tidning, dagens i stället för gårdagens, och torkade sig nog med en artikel om Bondbrudar på nöjessidorna.
Den stora frågan är nu: vilken metal­broder tar på sig hedersuppdraget att ge denna krönika till Joey DeMaio så att han åtminstone kan tala sanning på Getaway Rock nästa sommar.