Jag har ett par hörlurar med så kallad noise cancelling. När den aktiveras blockeras kringljud, men framför allt blir det plötsligt ett jäkla tryck i ljudet. Basen mullrar, diskanten är distinkt och musiken känns på riktigt. Ungefär så brukar det låta när Metallica går på scen efter mer eller mindre svajiga förbandsframträdanden. Just så befarar jag att det kommer att bli även på Ullevi på söndag.

Intresset för Big four har piskats upp till så vansinniga nivåer att folk inte tänker på att det i själva verket handlar om Big one och Small three. De spelar inte enligt samma villkor. Anthrax, Megadeth och Slayer kommer inte att ha samma feta ljud som Metallica. Dels får deras personal inte samma möjlig­heter till soundcheck, dels kan man anta att huvudbandet som vanligt inte ger dem tillgång till hela ljudanläggningen.
Att speltiden är begränsad för Small three får man hoppas att de flesta inser. Ändå skriver många på nätet att de ska dit bara för att se en eller två av de små. Räkna då med antiklimax. Med undantag för Big one kan inget av dessa band verkligen få i gång en hel stadionpublik, allra minst denna sommar.

Slayer-frontmannen Tom Arayas opererade rygg hindrar honom från att headbanga. Gitarristen Jeff Hanneman är hemma i USA efter att ha blivit angripen av köttätande bakterier, vilket åtminstone borde leda till en tuff låttext på nästa album. Inte heller Anthrax har fullt manskap. Gruppens störste scenpersonlighet, gitarristen Scott Ian, är pappaledig.

Och slutligen har vi Megadeth, som alltid tycks sakna något, framför allt karisma. Om Dave Mustaine hade tagit med sig en gnutta av sin märkliga personlighet upp på scen skulle gruppen kunna bli lika eldig som hårmanen som han gömmer sig bakom.
SVT:s livesändning jämnar dock ut förutsättningarna en aning.
Bäst upplevelse kan därför den få som först ser Small three på tv och sedan glider in på Ullevi lagom till Big one.
cCoy...