Vi är inte bortskämda med riktigt bra, svenska dramaserier. Någon gång ibland serverar SVT välgjorda och underhållande produktioner, men det är ytterst sällan vi får se något omtumlande. "Torka aldrig tårar utan handskar" i tre delar kan vara ett sådant tillfälle. Första delen talar onekligen för det.

Jonas Gardell har skrivit manus, Simon Kaijser da Silva regisserat och tillsammans har de lyckats skapa en dramaserie så stark att man stundtals nästan glömmer att andas när man tittar.

Inledningen är ett långsamt slag i magen och början på en mörk resa.

Historien om Benjamin och Rasmus, och alla andra män i det dolda under 80-talets aidsepidemi, är ruskigt effektivt berättad i ord och bild. Manuset lär få andra dramaserier att gråta av avund, och klippen mellan olika tidpunkter gör personporträtten än mer fängslande.

Björn Kjellman som återhållsam men allvetande berättare är ett utmärkt val.

Men Gardells tv-serie är också ett tidsdokument med stor omsorg om detaljerna. Bara en sådan sak som att få med det karakteristiska ljudet från ett Donkey Kong-spel i en scen på ett tåg.

Återkomsten av "Homeland" var heller ingen besvikelse, och på SVT kan man i dag säkert glädja sig åt fina tittarsiffror.

Hur TV4 satsat, eller snarare inte, när de lägger pratshowen "Jenny Strömstedt" timmen före midnatt en måndag, kan man däremot diskutera.

Jenny Strömstedt är skicklig, påläst och underhållande, men vad hjälper det när publiken ligger och sover?

Till nästa säsong får hon en bättre tid. Och det blir en riktig satsning av fyran.