Hela grejen med "Bonde söker fru" i TV4 är att programmet sänds just nu.
Jag vet inte var produktionsbolaget hittat den där svenska sommaren - jag såg den inte - men den är förförisk. Bekant, men samtidigt exotisk. Doften går genom rutan och det är omöjligt att slita sig.
Det är Bregottreklam med extra smör på, stugor rödare än Mona Sahlin och sjöar som får blå ölreklam att blekna. Det är blommande ängar, vykortsrosa solnedgångar och stilla vatten. Till och med regnet är vackert. För att inte tala om ljuset. Magiskt.
"Bonde söker fru" är inte naturromantik - det är naturpornografi. I den verkliga världen går vi och famlar i mörkret, osynliga utan reflexer. Att i den stunden få den svenska sommaren rakt in i vardagsrummet är som att läsa italienska kokböcker när man bantar.

Det enda man vet är att det någonstans ligger väldigt många timmar bortklippt svensk sommar och skräpar. Dagar med kallt regn och vass vind. Kvällar när ingen har en tanke på att ta ett bad i en sjö.
Men sånt vill vi inte se. Jag vill knarka drömmen om svensk sommar varje onsdag medan bönderna dejtar och donar på sina gårdar. Snart är det jul och sen är det inte långt till midsommar.
I morgon är det premiär för nya "På spåret" och upp till bevis för Oldsbergs arvtagare. På SVT Play kan man ta del av Luuks och Lindströms analys av deltagaren Ranelid, men hur de själva klarar trycket återstår att se.
Det enda säkra kortet är Peter Apelgren.