Det fanns visserligen inte många vägar att gå för det gamla skeppsbrutna formatet, men TV4 valde den rätta. En sista omgång där kända profiler fick en chans till revansch kunde i alla fall locka oss som var engagerade förra seklet.

Ingen bryr sig längre om vem som ska röstas ut i ett öråd eller vem som är latast i lägret. Vi struntar i vem som smygäter riskorn och blir inte upprörda över skitsnack och pakter.

Däremot vårdar vi ömt våra minnen av "Robinsons" storhetstid i SVT och är svaga för nostalgi. Därför var det helt i sin ordning att det var de två stora profilerna och veteranerna Mirre Hammarling och Robban Andersson som stod mot varandra i gårdagens final. Jag tror visserligen att de var rätt ensamma om att bry sig om vem som skulle vinna, men resan fram till uppgörelsen var ändå en smula underhållande. Inte minst tack vare Robban som levererade på klassiskt vis hela vägen. Han har ett sätt att prata som nya dokusåpadeltagare saknar.

Engagerat med medvetet provocerande repliker, fast hela tiden med glimten i ögat. Utan Robban hade det blivit en trist föreställning.

Själva "slutstriden" mellan milfen och tuppen var dock ett skämt och ett stort misslyckande av produktionen. Inte uppgjort eller orättvist, bara totalt förutsägbart. Annars tycker jag att Paolo Roberto och TV4 seglade hem den trötta expeditionen snyggt, tack vare en nedtonad programledare, mindre hunger och mer humor.

Men nu får det banne mig vara nog. Inga uppgrävda vinnare från förr, inga fler upplivningsförsök. Jag tror inte ens att Filip och Fredrik skulle kunna få liv i "Robinson" och då finns det faktiskt inget mer att göra.