"Svenska ögonblick - invigningen av den nya nationalarenan" - det är onek­ligen en titel att leva upp till. Fast å andra sidan är "svenska ögonblick" något ganska godtyckligt; det kan vara ett engagerat sportreferat för vissa och Astrid Lindgrens röst för andra.

Som av en händelse hade regissör Nutley med båda i sin show. Plus ytterligare en lång rad artister och "ögonblick", och så självklart sin personliga favorit Rikard Wolff - två gånger.

Det var brett som en allsång i juli, men i bridgeblandningen fanns också några stjärnor. Icona Pop lyfte taket (för det var väl på?), Agnes var en doft av den stora världen, First Aid Kit fick publiken att tystna.

Tommy Körberg är ett säkert kort i dessa sammanhang, men inte trist.

Och så är det alltid roligt att se Roxette och Per Gessles frisyr på en stor scen. Roxette är ett svenskt ögonblick, helt klart.

Sen var det vargar, motorcyklar och människor som hängde i lakan. Som det ska vara på en invigning.

Det var modigt att köra "Kristina från Dufvemåla" så lång tid, men också rätt.

Oskar Nilsson sjöng "Guldet blev till sand" så att det hördes ända till Peter Jöback i London. Den uppsättningen i Helsingfors är säkerligen värd resan.

Att låta invigningen vara utan konferencier var nog ett riktigt beslut. Edward af Sillén som tv-tittarnas kommentator gjorde inget stort jobb, men föreställningen presenterade sig själv. Och desto större effekt fick kronprinsessan när hon till sist kom ut på scenen och talade.

Det blir godkänt, Colin. Friends?