Det känns nästan som en revansch. Amanda Fondells seger spiller över på finalen 2007, när oförutsägbara Amanda Jenssen fick se sig besegrad på mållinjen av slätstrukna Marie Picasso.
Men det var inte självklart.
Återigen blev det en jämn finalmatch och Amanda fick 52 procent av rösterna.
Det beror säkert på att Robin bjöd på hyfsat motstånd, inte minst med den sega vinnarlåten, men jag tror också att han fick en hel del sympatiröster.

Juryns elaka tomte Alexander Bard har ju haft för vana att trycka ner Robin Stjernberg under resans gång, men att göra det under finalen var både lågt och smaklöst. Nu var ju killen i final, och det krävs ändå två i en sådan. Bard gjorde klart redan i början av programmet att Amanda var värd segern, och det krävs mycket mental styrka för att ge allt efter det. Jag tycker ändå Robin lyckades bra under de förutsättningarna.
Men oavsett Bards åsikter fick vi som sagt rätt vinnare.

Det är sällan mycket substans i juryns kommentarer, men Pelle Lidell visste vad han talade om när han sa att Amanda stod för Idolhistoriens smartaste låtval i finalen. Blurs "Song 2" i Amandas händer blev ett fyrverkeri som gick rakt genom rutan. Hela hösten har hon gjort låtarna hon blivit tilldelad till sina egna, och det för ju också tankarna till Amanda Jenssen.

Robin sa efter programmet att han inte hade gnistan i dag, men det är ju själva programmet som tappat gnistan. "Sverige står stilla", sa programledare Pär Lernström innan han avslöjade segraren, men det måste ha varit ironi. Formatet är uttjatat och det är helt rätt att lägga ner nu.
Snyggt också att avsluta med en riktig stjärnvinst.