Egentligen orkar jag inte prata om förra årets Allsång.
Kvar finns bara mulna minnen av dalande tittarsiffror och ointressanta artister med stundande skivlansering som största kreativa motor.
Anders Lundin gick omkring och led innan han varje tisdag baxade upp sig själv på scen med hjälp av några trötta skämt som placerade honom på behaglig distans från alltihop.
Så skulle Måns Zelmerlöw och Håkan Hellström aldrig göra.
Deras kärlek till allsången är villkorslös och tror jag helt äkta. Det är det som gör dem till kungar på Solliden.

Måns gjorde succé förra veckan. Men i går fick han se sig slagen.
Ingen kan nämligen vara mer allsång än Håkan.
Hans rötter slingrar sig bekvämt runt Taube och Olle Adolphson samtidigt som han har en attraktionskraft som bäst sammanfattas av tonårspublikens "Vill du ligga med mig Håkan".
Jag har svårt att tänka mig en artist som det fylleskrålats mer till under 00-talet. Allsången från fansen närmast scenen i går saknade alla spår av tillgjordhet.

Det är inte konstigt att producenten Gunilla Nilars förra året utsåg Håkan till sin favorit till att ta över programmet.Troligtvis tackade han nej, och det ska vi vara riktigt glada över.
Dels för att det skulle vara slöseri på en strålande artist. Men också för att han förmodligen inte skulle göra det särkilt bra.

Programlederi är konsten att passa in i vilket vardagsrum som helst. Oftast med hjälp av ett bländande leende och svadan hos en dörrförsäljare.
De egenskaperna saknar Håkan. Men Måns besitter dem som en gammaldags filmstjärna.
Gårdagens Allsångsprogram var ett av de bästa på länge.
Lagom tempo med bra balans mellan nostalg i och nytt.

Lasse Berghagen kan känna sig trygg. Med Måns vid rodret och Håkan i stan är den sista allsången långt ifrån sjungen.