- Tänk om det inte är en enda som vill ha en... ska man bara ge upp då, och sitta här själv med hunden? funderar bonde nummer ett.
Medan bonde nummer två frustar:
- Ah, jag känner mig som en avelstjur!
Citaten är ur kvällens premiär av "Bonde söker fru", och från och med nu kommer jag inte att gå på en enda skrämselartikel från LRF om avvecklade lantbruk och en evigt sinande yrkesgrupp.
Att TV4 har fått ihop ytterligare en skock bönder som är beredda att kabla ut sina kärleksliv på våra 42-tummare, betyder att det inte kan vara SÅ illa.
För tittare lär det bli, som vanligt.
Att vi går i gång på bönderna är inte konstigare än att "Svenska Hollywoodfruar" slog nytt tittarrekord.
Det är ju så spännande att se folk med så annorlunda liv!

Jo, det är fler som lever på vischan i Sverige än som svensk lyxhustru i Los Angeles, men de allra flesta av oss häckar nånstans i mitten - det är få som har en mexikansk husa som kommer hem och "arrangerar maten i kylskåpet", men det är inte många heller som hoppar i storstövlarna 04.00 för att dra av kossorna.

Det är exotiskt både att se Maria Montazami ratta sin mans Corvette OCH en 27-årig mjölkbonde från Kalmar som cruisar runt i en nedsänkt gul Volvo.
För Anna Anka var det viktigt med en man med fett bankkonto, men tv-bönderna vet också vad de söker: "Ett robust, rejält fruntimmer."
Översatt: En som inte är rädd för hugga i. Som ligger framåtböjd i potatislandet utan att klaga, tvättar ens rutiga skjortor och avlar ens barn.
En hemmafru!