Förra veckan sändes sista delen av Filip och Fredriks "Söndagsparty..." från Manhattan.
Malin Åkerman och Kevin Spacey satte punkt för radarduons senaste upptåg.
Jag bryr mig inte om ifall Fredrik och Filip (visst låter det rubbat om man vänder på det) har använt formatet som en förevändning för att få drälla i New York i några månader, att tittarsiffrorna sjönk som en sten eller att tekniken stundom var svajigare än Mikael Persbrandts engelska. Direktsänd tv-soffa från New York är en superidé.
Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ska ha all cred för att de satsade, och jag ser gärna en ny omgång.
Men SEN.

Som vanligt efter några veckor med Filip och Fredrik behöver man hämta andan.
Få en paus från falsettskrikandet.
Men nej - då kommer det där vidriga "Vem kan slå Filip och Fredrik?" tillbaka.
Varför fattar de inte när enough is enough?
Bara för att Filip och Fredrik kan få Kanal 5 att ställa upp på precis vad som helst, så innebär det inte att de tvunget måste hålla på med sånt dravel.
Filip och Fredrik har så mycket kreativitet och idéer att de borde starta ett nytt företag (de tjänade ju storkovan när de sålde sitt förra) - och låta andra visa upp deras kreativitet och idéer.
Medan de själva håller sig i bakgrunden.
Som Peter Settman.

Jag var så trött på hans fnitter fnatter efter "Dansbandskampen" i våras att jag undersökte om det gick att installera en spärr i tv:n (sån som finns mot porrfilm) mot Peter Settmans tandrad.
Men så klev programledaren ut ur rutan för att pussa ett tag på sitt mäktiga produktionsbolag (och på nya bebisen får vi hoppas).
Likadant med Laila Bagge.
Precis när Laila-pendeln var på väg att vippa över efter "Let's Dance" stängde hon av mobilen och tog time out från offentligheten.
Nu ser jag fram emot att se Laila Bagge i "Idol" igen.
Det är klart att man som stjärna i tv-världen måste visa nyllet.
Syns du inte så finns du inte.
Men du kan också finnas för mycket.
Filip och Fredrik är farligt nära gränsen nu.