Det är tidig morgon och den indelte soldaten vaknar med ett ryck.
- Go vänner, jag hade en så märkelig drömm. Jag drömmde att jag sulle lägga ut ett nät, och i nätet köm det fesk.
Det lät verkligen som en märklig dröm tyckte kamraterna med tanke på att vattnet bestod av grumlig lera, men de gjorde som Rasken sa. De hade ju ingen bättre idé.
Att det inte blir en ynka fena i nätet den här gången heller, får det att rinna över för soldaten.
- Tänk en getastek, så gött det vore!
Han sparkar i höet och sliter sitt hår. Svälten har redan tagit tre av hanses förtrogna, och på marken ligger en taning skapelse, så illa märkt av hunger att han får kippa efter andan: "Jag tyar inte längre, jag tyar inte".
Dig har jag fått för mina synders skull, tänker Rasken, men bryter ut i ett vrål:
- Nu rrrrräcker det, köcklingen måste dö!
Raskens Ida med huckle om huvudet kommer rusandes med grytan.

Det var så mycket misär och armod i gårdagens avsnitt av "Robinson" att det kunde vara skrivet av Vilhelm Moberg.
Erik Blomqvist är perfekt som Gustav Rask.
Men nu är det slut på eländet.
Jag hade två önskningar efter förra veckans episod: att alla som heter Erik skulle få flytta från träsket och att den Erik som kallas "Valpen" skulle hem.
Så då är jag väl nöjd nu då?
Inte direkt.
Som TV4 har byggt upp dramaturgin med paradis vs träsk ligger sympatierna hos sumpråttorna.
Det är Erik Billing man hejar på i tävlingarna, och över Angela Monroes darrande ben man svär.
Men alla fattar ju hur det desarmerade gänget från träsket kommer att ligga till efter en sammanslagning.
De kommer förmodligen ryka en efter en.
Medan en sån som Christian får vara kvar, den onde.
Rotemästaren.