Jag kan inte säga att jag är jätteförvånad.
SVT lockar tidernas störste med lite extra förmåner, han nappar (efter stor tvekan) och så blir det sisådär med privilegierna.
Det får mig att tänka på Idrottsgalan 2003.
När Annika Sörenstam bestämde sig för att komma "hem" blev det storslam, hon fick ta emot pris ur kungens hand, inte ett öga var torrt.
När tv-sändningen var över träffade jag golfstjärnan och hennes mamma utanför Globen, de frös så de hoppadei januarinatten.
Tror ni SVT hade fixat skjuts åt galans drottning?
Inte då, Annika Sörenstam fick slåss om taxi som alla andra.
Att SVT inte kunde hålla vad de lovade Stenmark är lite pinsamt, att de skräddarsydde ett upplägg var däremot rätt.

"Mästarnas mästare" står inte och faller med Ingemar, serien var en succé redan innan, men det är verkligen fantastiskt att se honom.
In action, visst.
Men nästan ännu roligare vid sidan av tävlingarna.
Medan snackepellen Anders Limpar slår knop på sig själv i jakten på punchlines, är Ingemar underhållande utan att han vet om det.

Som när han vann kubtävlingen i går: "Ingen ska känna sig sågad".
Hade en komiker sagt så hade det varit ruttna ägg, men när Stenis säger det blir det kul.
Jag har haft förmånen att träffa och prata med Ingemar Stenmark ett antal gånger, som alpinreporter under ganska många år.
En gång var jag på en stor sportkändis-fest som Tomas Brolin (ännu en icke-respekterad hjälte) arrangerade.
Jag hade på förhand styrt upp intervju med Stenmark och började som man gör, med en artighetsfras.
- Jaha, hur är läget?
- Sådär, jag är magsjuk.
Men jag glömmer aldrig den allra första gången jag pratade med Ingemar.
Det var mitt på dagen, och jag låg av någon outgrundlig anledning och sov när det ringde.
- Hej, det är Ingemar. Stenmark.
Jag lovar, jag flög upp i givakt, på en hundradels sekund.
Vissa stjärnor har den inverkan på en.
Stenmark är en sådan.
Det borde han vara för Sveriges Televison också.