Han hade förmodligen inte haft en chans i finalen, om finalen ser ut som den har gjort tidigare år, med den där stentuffa hinderbanan där det gäller att få ner pulsen.
Hans gamla målvaktsreflexer hade i ärlighetens namn nada att säga till om i nattduellen mot Anders Limpar.
Men ändå.
När Pekka Lindmark lufsade ut ur bild, till tonerna av John Grants "I Wanna Go To Marz" och med orden "Det är fan det roligaste jag har varit med om", var det behändigt att kunna skylla på pollenallergi.
Kaptenen skulle ju lämna sist!

"Mästarnas Mästare" blev plötsligt tråkigare att titta på, och höra på.
Pekka Lindmark har bredvid Ingemar Stenmark varit den stora profilen i år och det är lätt att fnissa åt att han han var tvungen att sätta sig på sin vattenfyllda boll när han inte orkade rulla den uppför backen, men faktum är att den gamle ishockeyhjälten har varit bäst i tävlingarna totalt, bakom suveräne Stenis.
Ni såg själva medaljtavlan som Pekka så stolt fotograferade:
Stenmark: Sex segrar, fem andraplatser.
Lindmark: Fem segrar, två andraplatser och ett brons.
Att det skulle bli "den lille jävla kobran" Anders Limpar som skickade hem Pekka Lindmark var egentligen inte förvånade.

Limpar är inne i ett stim och man kunde nästan ha hållit med om det Marianne Berglund viskade i ex-fotbollspelarens öra" "Jag tror du kommer att vinna".
Om det inte vore för två abnorma hinder.
# Ett: Maria Brandin. Personligen börjar jag bli trött på hennes gnällande och ihåliga snack ("hur svårt kan det vara att hålla en ballong?"), men jag har mycket svårt att se hur någon ska kunna klippa henne i nattduellen.
# Två: Ingemar Stenmark.
Passa på och titta, för på den placeringen får ni inte se honom fler gånger.

Stenmark fortsätter att dominera och är allround som ingen annan.
Klart han vinner detta, de andra har inte en chans.
Men:
- Man ska aldrig ge upp.
Som grodan sa, som vaknade upp på en smör-klick.