Men först ska sägas:
När Armand Krajnc tokspurtade i mål efter jaktstarten med ett leende som gick runt hela huvudet, var det som en film.
Det var "Forrest Gump".
Det lilla lejonets stora triumf.
Men lika vacker som Armands målgång var, lika fruktansvärd var Louise Karlssons sorti.
När hennes puls verkade ha hakat upp sig på 140 skrek jag rakt ut:
- Det måste vara nåt med hjärtat!
Klart att det hade sett märkligt ut om SVT hade ändrat sista tävlingen till Louises fördel - men det gör inte saken mindre orättvis.
Den forna simmerskan har dominerat årets "Mästarnas mästare", hon vann inte mindre än elva (elva!) utmaningar och har förvandlat den ena stortruten efter den andra till viskande skuggfigurer.
Och att då falla i en så larvig gren som att sitta i brassestol och glo känns... extra skit.

När jag först fick se uppställningen till andra omgången av "Mästarnas mästare" tyckte jag att det såg tungt ut på herrsidan, men tunt bland brudarna.
Så blev det också.
Förutom Louise Karlsson var det bara golfspelaren Catrin Nilsmark som hade något med i snacket att göra.
Men å andra sidan har väl aldrig ett VM-guld i kort bana gjort någon folkkär tio år efter avslutad karriär tidigare.
Det är det som är så häftigt med det här programmet.
Att man har förutfattade meningar, man tror att man känner stjärnorna eftersom de varit på ett speciellt sätt som idrottare - och så kommer de och visar upp helt nya sidor.
Armand Krajnc till exempel var inte alls så punchdrunk som man kunde tro.
Tomas Brolin då rakt inte trulig och trög.
Och Patrik Sjöberg inte BARA dryg.
När den långhårige satt och sa att han nog hade saknat idrotten mer än han vågat erkänna, var det nästan så att man fällde en liten tår.
Men det är klart att Patrik tvunget skulle in och hacka på Louise Karlsson efter hjärtdramat.
- Hon har väl bara dålig kondition.
Hahaha.
Det är faktiskt ganska roligt sagt av en kille med noll segrar.