CANNES. Ursäkta franskan, men merde vad kul det här ska bli.
Nej, vi är inte med och tävlar om Guldpalmen den här gången heller - men det är svenskt i huvudrollen ändå.
Skorna, att man aldrig lär sig.
Så fokuserad på att packa ner festklänning och nya sandaletter att man liksom förtränger att 50 procent av tiden på Rivierans filmfestival handlar om att sitta i luftkonditionerade biosalonger, resterande femtio att springa gatlopp mellan presskonferenser.
Men jag klagar inte.
Vi har ingen svensk rulle att heja på i huvudtävlingen, men vi har Ruben Östlunds nya långfilm "Play" som visas i sidosektionen "Directors fortnight", inte fy skam.
Dessutom får den sällskap av två kortfilmer, signerade Johannes Nyholm och Jens Assur.
Men framför allt är det dubbelt svenskt i det som mycket väl kan bli största snackisen den här festivalen.
Ni som inte har sett trailern till Lars von Triers "Melancholia", gör det.
Heligajesusmammammaria!
Jag vet att det är lite larvigt och ganska mycket patriotiskt, men att komma rakt in i en scen där Alexander Skarsgård gifter sig med Kirsten Dunst, hoppla hoppla.
Såväl Alexander som pappa Stellan är med i "Melancholia" och med tanke på vilken dynamit det blev kring den danske storregissörens förra Cannes-film, "Antichrist" för två år sen, är förväntningarna minst sagt höga. (Fast Charlotte Gainsbourgh behöver ju inte klippa av sig klitoris den här gången).
Andra höjdare de närmaste elva dagarna:
- Som vanligt har arrangörerna lockat hit lite extra Hollywood-godis, stjärnor som inte tävlar men glittrar. Johnny Depp kommer med hela sitt rövarband för att visa "Pirates of the Caribbean 4".
- "Brangelina" kommer också. Både Brad Pitt och Angelina Jolie har filmer att representera, men får nog räkna med att det tisslas om hur kära eller inte de ser ut på röda mattan också.
- Mel Gibson. Vi har inte sett det än, men det sägs att han ska dyka upp och prata om sin insats i Jodie Fosters film "The Beaver".
Men det börjar redan i dag, med Woody Allen.
Då har jag gått in mina skor, och Woody har förhoppningsvis köpt nya.
Det går inte att göra "Annie Hall" varje gång, men nog känns det som att den amerikanske regissören har trampat i samma spår ett tag.
Så kom igen Woody, kom igen Cannes.
Hit me!