Håkan Hellström sa bara vad alla tänkte.
Men så här i efterhand: hade TV4 anat vilket hoolabaloo den lilla Gynning-passningen skulle skapa, hade man nog valt en annan prisutdelare.
Jag kan inte säga att jag fick med mig precis allt som hände på Hovets scen i går kväll.
Ståhejet i periferin gjorde att det var lite svårt att koncentrera sig.
Det handlade som ni vet framför allt om två herrar på årets Grammisgala, två fantastiska musiker.
Håkan Hellström och Andreas Kleerup.
Hellström och Kleerup satt vid borden bredvid varandra.
Eller satt och satt.
Kleerup hade så mycket myror i rumpan att jag blev tvungen att skriva stolpar för att hänga med.
20.52 Kleerup borta från sin plats.
20.59 Tillbaka, verkar förbannad.
21.00 Går ut igen.
21.01 En studioman föser in honom, sätter sig motvilligt.
21.38 Ut igen. Diskuterar högljutt med en kille i produktionen.
Om det var Håkan Hellströms blinkning om Carolina Gynning eller helt andra grejer, men galans kung såg inte ut att ha nån bra kväll.
Med bara minuten kvar till "Årets Nykomling" skulle delas ut stod Gry Forssell och masserade Andreas Kleerup över axlarna.
Jo, det är sant.
Gry Forssell fick massera Kleerup för att han skulle hålla sig lugn.
(Kom inte och säg att man ser lika bra på tv!).
Hursomhelst, när Elvis hastigt och lustigt had left the building (du slapp i alla fall den långa kön till garderoben, Andreas!) hamnade jag i samspråk med Hellström, som stod och kelade med sin Grammis.
Han hade precis förklarat att han verkligen trodde att Carolina Gynning var där för att dela ut priset till Kleerup när en spännig typ kommer fram.
- Du, vad är det för pris du har där?
- Eh... vaddå?
- Är det din grammis?
- Jaaa...
- Det är inte Andreas?
- Vems?
- Andreas Kleerups.
Vi tittar båda på glasstatyetten som Håkan tidigare under kvällen liknat vid "nåt manligt".
Jodå.
Det står "Andreas Kleerup" på den, för "Årets Kompositör".
- Oj, säger Håkan och lämnar grammisen ifrån sig.
- Det var verkligen inte meningen.
Eller också var det det.
Gud vet.
***
Amanda Jenssen var så besviken efter sina noll statyetter att hon vara nära att börja gråta. Tvåa är aldrig roligt.
***
Jag försökte verkligen få något vettigt ur Anna Ternheim efteråt, men det var omöjligt. Hennes känslokollaps höll i sig.
***
Robyn grym som vanligt, men i går smällde A Camp högst. Wowwowwow!