En inställd turné är en ny turné och ett sista farväl är aldrig ett farväl, när det kommer till Ulf Lundell. I morgon släpps biljetterna till rockgigantens kommande vinterturné.

Knappt ett år efter att Lundell i ett antal tidningsintervjuer antytt att det var slut med artisten Uffe för alltid.

"Varför ska jag uppträda inför en publik som stjäl mina plattor?", muttrade Lundell i en evigt lång gnällgröt.

Sina fans verkade han totalt ha glömt, gömt och begravt under bibban av protestbrev mot det numera ökända tornet på Österlen.

Så plötsligt, ute på vägen igen. Inte med en platta, utan två, turné och singel rentav.

"Jag tog en lång semester men nu hänger jag på mig oket igen, långa farväl är inte bra för hälsan... ", sjunger han på ett av spåren.

Kanske är det så han ser det.

Han är arbetshästen, fåran måste plogas, musiken är a dirty job but somebodys gotta do it.

Böckerna säljer inte smör på samma sätt längre och nog kan pengar vara en del av u-svängen. Men något, inte bara titeln ("Rent förbannat") säger mig att herrn har saker att säga.

Ulf Lundell har blivit mer och mer politisk i sina texter, sen "Måne över Haväng" (1993) egentligen har han slungat allt ivrigare med den samhällskritiska sleven.

Och det gillar jag.

Jag är säkert lite skadad efter en sommar med pepp-kungen Bruce Springsteen, men i en tid när "kändisar" inte vågar svara på frågan om de väljer torsk eller falukorv till middag, är det väldigt befriande med artister som vågar ta ställning, som inte bara sjunger ut sin egen frustration, utan ger röst åt dem som saknar en.

Kapten Röd och Mikael Wiehe är för ensamma där ute, folk och fans behöver boostas.

Så, buss på dem bara, Ulf!