Om rätt låt vann?
Fråga inte mig.
Var det Alcazar eller Scotts som fick flest röster, rentav Emilia-dockan?
Det spelar ingen roll att jag har läst igenom reglerna arton gånger nu, jag sitter fortfarande som ett spån.
Och de här duellerna: Var det ettan och tvåan som möttes, eller ettan och fyran, enligt sportens seedningssystem?

Fransosen som kom in och sa att Caroline af Ugglas var vidare trots allt, var han "öststatsjuryn"?
Det var ett sånt ringande och röstande och rabblande att man blev helt yr.
Och mitt i allt stod Petra Mede och önskade att nån kunde strypa henne med en fjäderboa.
Jag var så glad över att det blev en person som inte hette Kristian Luuk, Peter Jihde eller Gry Forssell som fick leda en mastodont tv-happening.
Men jag varnade också för att Melodifestivalen kunde vara ett ok alltför tungt för Petra Medes miniaxlar. Schlagern är det absolut svåraste man kan göra som programledare, tre miljoner tittare och tre miljoner kameror att titta i.

Petra Mede sa att hon inte var nervös, bara uppspelt.
Det tog en minut att genomskåda den lögnen.
Petra hetsade och gapade som en utropare på en gårdsauktion i Småland, och hade helt tappat den pricksäkra syrlighet man skrattar så högt åt i "Morgonsoffan" och på stand up-scenen.

Men: Det är så klart extra otacksam att kliva rakt in i ett röstningskaos, och för det ska inte Petra Mede lastas.
Det känns som om SVT har sprättat upp schlagerkostymen i så små delar att det blir omöjligt att sy ihop den.
Och bakom scen står kejsare Björkman utan en tråd på kroppen.
Nej, gör om, gör rätt.
Eller åtminstone så att vi begriper vad som är rätt.