"X factor"-inledningen var spektakulär på ett amerikanskt tv-sätt. Men när programmet var slut var det inte särskilt många talanger man egentligen fick se. Visst - formatet måste introduceras - men låtarna hade ­kunnat kortas ner för att få upp tempot.

I "Idol" var poängen att alla deltagarna skulle kunna sjunga hårdrockstema lika bra som Frank Sinatra-medley. Det gjorde rappare till något sällsynt. (Testa att rappa "My way" så förstår du).

Ison Glasgow har tagits in i "X factor"-juryn för att bereda plats åt hiphop. Han letar efter en okänd rapstjärna någonstans i Sverige just nu. Men allt han fick i gårdags­kvällens ­program var en rosaklädd budget-Sean Banan med slipsnål och vulgära texter om en mode­bloggare.

Den svenska hiphop ­scenen har ­aldrig känts längre från Jay-Z än nu.

Men det fanns en nykläckt liten superstjärna bland de ­tävlande - den höns­intresserade 14-årige Isak Danielson.

Inte nog med att han var bedårande på en sådan nivå att man börjar beställa adoptionspapper och "Extreme home makeover"-inreda ett barnrum på temat "hönsgård", han hade också en sång­begåvning som fick resten av deltagarna att blekna bort.

"X factor" gör ett stort nummer av att både äldre och yngre ­för­mågor kan söka till ­programmet. Min enda tveksamhet är att en 14-åring är mer "Småstjärnorna" än internationellt stjärnskott på världsturné.

Men jag klagar inte om Isak Danielson får plugga kemiska grundämnen och tyska verb i en loge med skrikande fans utanför redan nästa år i bästa Justin Bieber-stil.

I alla fall så länge hönsen får följa med i turnébussen.

Juryn har inte riktigt hittat ett tydligt ­samspel ännu, men de är fort­farande nya på jobbet.

Jag hoppas att Marie ­Serneholt vågar bli både vass och verbal och att Orup inte körs över av den betydligt mer ­rutinerade jury­senioren Andreas Carlsson.