Utan benbrott, framtida psykologavgifter, söndertrampade fötter eller utslagna tänder.

Svarslös som jag var gjorde jag som man gör nu för tiden: Jag frågade internet. Googlade överlevnadsguide och förväntade mig en doktorsavhandling i ämnet, eller åtminstone en fyllig bok i tegelstensformat.

Sexton knapptryck senare och nästan 30 000 träffar på resultatlistan. Överlevnadsguide festival och vi var nere på fem.

Men ni vet hur det är. Redan på den tredje träffen börjar relevansen att svikta. Det handlade inte längre om festival utan sibirisk vinter. Kom ihåg extrakläder, nödproviant och snöskyffel.

Så jag tog upp telefonen, och sms:ade nummerupplysningen. "Hur överlever man en (stads)festival?" Efter tio plågsamma minuter kom beskedet: "Man behöver nog inte vara orolig när man normalt överlever alla festivaler."

Jag tittade skeptiskt på svaret. Nog inte vara orolig? Var var den ultimata överlevnadsguiden som jag hade hoppats på?

I ren frustration fattade jag pennan:

1. Drick vatten

2. Kom ihåg att äta.

3. Köp skavsårsplåster.

4. Sätt öronpropparna i öronen.

5. Använd hjälm, tandskydd och snöskyffel efter behov.

Jag tittade på mitt verk. Grattis, nu överlever du - nog.