Mina föräldrar är båda invandrare. Mamma kom från Finland på 60-talet och min pappa flyttade hit från Italien. De möttes på Siwerts kabelverk i Sumpan, blev kära, och skaffade mig och min bror.
Mina chanser att få jobb på en tidning har varit sisådär. Invandrare, ”ful bakgrund” och otäta föräldrar utan kontakter försvårar lätt en arbetsintervju.
Men jag, till skillnad från till exempel Abdul, som har ett svenskt förnamn (smart mamma) och ett trevligt italienskt efternamn (tack pappa) kom i alla fall så långt att jag fick sitta framför en person på ett företag som kanske kunde tänka sig att anställa mig.

Och när mitt drömjobb dök upp gav jag mig fan på att jag skulle ha det. Jag kämpade av mig mitt italiensk-finska culo för att få jobbet som bildassistent på VeckoRevyn. Och jag hade tur! Personen som hade makten att tillsätta blev charmad av mig (Kerstin, jag älskar dig!).

Jag kanske låter bitter, men det är jag inte. Hade jag chansen att hjälpa mina blivande barn så skulle jag självklart göra det.
Men det är ju inte säkert att de skulle platsa på en tidningsredaktion. Och samma sak gäller ju alla yrken. Speciellt för artister. Bara för att ens mamma eller pappa är en grym sångerska/ skådespelare behöver det inte betyda att avkomman ärvt talangen.
Ett exempel: The Wahlgrens.
Mamma Christina är skådespelerska. Pappa Hans likaså. Barnen Pernilla och Niclas är sångare och Linus är skådespelare. Och nu ska även Pernillas ungar med i ”Show Wahlgren” – Benjamin sjunger och spelar teater liksom syster Bianca.

I sommar tar Wahlgrenarna över Fjäderholmarna. Jag läser i en tidning att ”Pernilla ska skoja” i en fars som ska spelas fredag, lördag och söndag – heeeeeela sommaren. På helgerna kommer även båda barnen att vara där. De ska uppträda tillsammans med showen ”Hujeda mig va många sånger”.
Jag skulle hellre äta bajs än att besöka Fjäderholmarna. Inget ont om kidsen som förmodligen tycker att artistlivet är svinkul, men det finns nog inga ”underhållare” som är så överskattade som personerna i den här familjen.
Snabbcheck: Nämn två låtar med någon valfri Wahgren. Okej, ”Piccadilly Circus” och ”Jag är en astronaut”. En film. Eh... ”Fanny och Alexander”! En serie? Pass. Nåt riktigt bra? Pass.
Nej, rätt efternamn ger inte talang. Sanna mina ord, Wahlgren, Kaspersen-Svensson-Berghagen.


Foto: Hållams Anna DAGENS BABE
180 cm långa modellen Adina Fohlin ser helt galet high fashion ut på bilder. Men i verkligheten ser hon så mäktigt cool ut. Lite rocktrashig på ett okonstlat sätt. Jag gillar modeller som vågar vara oglamorösa.