Litteraturen har sitt "Babel".
Sporten oräkneliga magasin.
Men popmusiken står utan studiotid hos SVT.
Jag hade tänkt skriva om SVT:s pinsamt usla musikbevakning.
Men så kom januari och public service-tv började leva upp till sitt namn när det kommer till populärmusikbevakning.
Minst sagt.
Bara i tisdags låg jag hemma på soffan och såg - utan att ens zappa - "Studio PSL", "Hitlåtens historia - Kim Wilde Kids in America" och "Hårdrockens historia".
Som en påse "Gott och blandat" och 80-procentig choklad på samma gång. Hade SVT-gudarna hört min svältfödda bön innan jag ens uttalat den?
Den senaste månaden har Sveriges television visat livekonserter, som Thåströms suggestiva uppvisning från förra sommarens Way out West. Man visar serien "Hitlåtens historia" där berättelsen om en enda låt får uppta hela 30 minuter. Det satsas på dokumentärer i "Musik special". "Hårdrockens historia." Och så har Per Sinding Larsens initialer haft ett eget studioprogram.
Men så kom jag på att det troligen inte finns någon gud där uppe som slåss för public service.
Jag mindes att avsnittet av "Studio PSL" var det sista för säsongen. Och att premiäravsnittet sändes en vecka tidigare.
Jag tänkte på hur "Musikbyrån" lades ned och ersattes av det bredare popkulturprogrammet "Hype". Ett program som skrotades efter bara ett par säsonger. Att nu även livemusiksajten (och programmet) "Klubbland" avlivats efter ett och ett halvt år.
Livemusik på tv i all ära. Nörderi som "Hitlåtens historia", fina porträtt som i "Dom kallar oss artister" också.
Men Sverige har aldrig varit i ett större behov av ett samtal om popmusiken. Det är vilda västern där ute och SVT har ingen stringer på plats.
Om public service dessutom ska vara en motvikt till program som agerar kassako för skivbolag i kris är ett återkommande magasin ett måste.
Men SVT låter hälsa, genom programledningens beställare av drama och kultur, att inget popmagasin är inplanerat. Kanalerna tycker bevakningen av popmusik på PSL-bloggen, genom "K-special", "Kobra" och "Kulturnyheterna" räcker.
Men det gör det inte. Det räcker inte alls.
Vi måste få prata om hur dödsmetallen blev hipp. Om när Avicii blev Sveriges största artist.
Och om vem som vinner festivalkriget.
Ge musiknördarna en studio i SVT-bunkern. Nu.