Tänk om det alltid funkade ungefär som det borde; tänk om bästa låten alltid gick vidare.
I såna fall hade det inte varit något snickesnack. I såna fall hade BWO kunnat vifta hem veckans deltävling med öronen.
Men den här schlagervintern verkar ju vara lite.., hur ska jag uttrycka mig.., svårtippad.
Först dubbades Christer Sjögrens ompa ompa-schlager till kungen av Göteborg.
Sen kraschade Johnson & Häggkvist så hårt i Västerås att det plötsligt känns osäkert om deras självlysande ”One love” ens överlever ”Andra chansen”.
Det är ju nästan så att man funderar på att såga BWO jäms med kråsskjortorna och hoppas på det bästa.

Men nej, metal will stand tall och allt det där. ”Lay your love on me” är en så imponerande discodänga att det vore ett omvänt mirakel om den fick kalla handen av svenska folket.
BWO har aldrig varit proffsigare. De har aldrig showat bättre. De har radat upp lika vassa refränger tidigare, men aldrig någon bättre.
Marina Schiptjenko har aldrig haft tuffare stövlar.
Lay all your röster på BWO.
Jag tror att det blir bäst så.

En jätteballad, någon?
I såna fall lutar det åt Ainbusk. De gånger tjejerna sätter sången – det har varit ungefär varannan gång under repetitionerna – så känns den ganska så ostoppbar.

Patrik Isaksson har en låt som kommer att hoppa ut ur varenda radioapparat den närmaste tiden. Men jag tror inte att han går igenom rutan den här gången. Jag gillar Patrik. Han har en liten finalchans, men jag misstänker att han blir veckans flopp.

Apropå det så gillar jag Eskobar också.
Men det lutar åt en historiskt gigantisk joker-flopp för ”Hallelujah new world”.

Annars då? Lite operaschlager då? Lite skånsk Markoolio-”hiphop”? Lite go och glad kexchoklad-schlager? Lite power-balkan?
I know nothing. Så kommer jag också från Barcelona den här veckan.