Rockikonen låter både uppgiven och oinspirerad i den färska TT-intervjun.
Det är tydligen, fortfarande, fel på det mesta just nu:
Bokredaktören försöker städa upp i Lundells språk, musikbranschen är bara deprimerande och fansen är tjuvar.
Ulf Lundell säger att han "inte varit särskilt överens med artisten Ulf Lundell och hans låtkatalog" under en tid. Bara att han talar om sin musikaliska skepnad i tredje person är ett tecken på att ha "tappat det".
Det är rätt svårt att tolka citaten på annat sätt än att han är hjärtligt trött på musiken, nu när inget längre går på räls. Vill man ha fler tecken att tolka så är det bara att lyssna på hans senaste album. De har blivit allt trubbigare, och i samma takt har konserterna blivit allt trögare.

Ulf Lundells stiliga gubbaskägg påminner för övrigt om Michael Stipes.
Brottas han med lika stora problem med inspirationen som REM-sångaren så borde han visa samma modiga beslutsamhet och säga att det är över - för gott.
Han kanske bara är brutalt ärlig i sin beslutsångest, samtidigt låter han mest som en förtvivlad gammal matador som vädjar om uppmärksamhet. "Se mig! Be mig att göra mer musik!"
Men vi är rätt många som tappat det. Vi släppte den grejen efter turnén 2008; den som han utsåg till sin sista. Sen kom Lundell ändå tillbaka - och förklarade att pensionslöftet var en ren lögn.
Han har gjort sina trettiofem år. Det räcker.