Den enda kritiken efter superduons skrällflopp som kändes någorlunda relevant gick ut på att Carola ”skrek sönder”
låten.
Jag håller visserligen inte med för fem öre; jag tycker att det var häftigt när schlagerdivan fick sin berömda feeling och wailade loss i låtens final. Men samtidigt – det var en smula olikt Carola (åtminstone schlager-Carola, live-Carola är en annan historia) och gjorde kanske en del ovana lyssnare förskräckta.
Under gårdagens repetitioner
i schlagerhangaren märktes det tydligt att stjärnorna bestämt sig för att lägga band på känslorna under låtens crescendo.
Det är klart att melodin blir tydligare då, att ”One love”
tjänar en och annan stilpoäng. Men blir det bättre?
Nej.

Den andra markanta ändringen i Johnsons & Häggkvists nummer är koreografin. Numera skrider Carola fram till sin
duettpartner för en ”intim” sångväxling där hon tar Andreas i hand.
Det känns lite fumligt (Andreas råkade placera labben på Carolas skinka ett par gånger), teatraliskt och – en smula onödigt. Duons kraftfulla och självsäkra inställning
i Västerås var effektivare
arenarock. Men kanske blir detta bättre ändå. I rutan.
Det är ju trots allt tv-kameror med i bilden.
Och framför allt – det är trots allt bara detaljer.
Viktigast att poängtera är att även en tilltryckt super-duo är en superduo. ”One love” är fortfarande en av årets absolut bästa.

Johnsons & Häggkvists duell mot Nordman är fortfarande morgondagens mest ovissa. Räkna kallt med att
telefonväxeln kommer att braka ihop när det är dags för tv-publiken att välja sida.

De som tänker bojkotta ”Andra chansen” för att Björn Gustafsson inte underhåller
i pausen får skylla sig själva.

Lokalt meddelande: För första gången i festivalens historia kommer det att finnas en snöskoterparkering utanför schlagerarenan. Det finns även en parkering för hundspann. Jag skojar inte.