Jag har önskat mig Markoolio som schlagerjoker i en massa år.
För två år sedan var det nära att det gick i lås, men "Värsta schlagern" tävlade utom tävlan vilket gjorde att The Ark kunde gå ohotade genom festivalen den gången.
I höstas blev det klart att Sveriges roligaste finne skulle kasta sig in i schlagern, och smakprovet var minst sagt övertygande. Man kunde ju tralla med i hela "The Markoolio anthem" redan efter att hört halva låten.
"En kärlekssång från mig" är, som den här spalten redan varit inne på, en annan historia.
Det är en smörig ballad som lånar fettet från Absolute love-Elton och oljan från tryckar-Uggla. Med en text som får Martin Stenmarcks skojmusikal från förra festivalhelgen att verka vara på fullt allvar.
En parodi där Markoolio sjunger att det är ungefär lika troligt att han kan sjunga en okej ballad som att Kent skulle åka på Diggiloo-turné.
Där har han onekligen en poäng. Ty Marko sjunger, ursäkta språket, för jävligt.
Om det nu spelar någon roll.
Antagligen spelar det större roll att han tar in en isdansare, Dima Bilan-style, pryder scenen med bilder på Carola och Thåström digitalt inramade i ett hjärta, bränner av ett pyroregn och avlossar en - ännu så länge - superhemlig specialeffekt.

Å andra sidan sjöng knappast Måns Zelmerlöw bättre i går.
Han sjöng ju knappt.
Den killen kommer att gå långt.

Lili & Susie däremot!
Vilken 80-talsnostalgi!
Vilken hopprepsdisco!

Om det var något gårdagens repetitioner visade var det att morgondagens delfinal höjer kvaliteten rejält.
Det är hårt och det är ovisst.
Det kan bli en thriller.