Dunk, dunk, dunk, du-du-dunk, dunk, dunk.
Housemaffians megabas har anlänt till Stockholms Stadion igen.
Men det största namnet kommer bara nästan.
Är det bara jag som börjar bli lätt frustrerad?
Swedish House Mafia har gjort succé vid Miami Beach och i Madison Square Garden. Om fyra veckor gör de en jättekonsert på Milton Keynes National Bowl utanför London. Svensktrion har redan sålt 40 000 biljetter.
Det är ju en show man skulle vilja se här hemma.
Men till Sveriges största dansfestival kommer inte sveriges största artister i genren. Eller rättare sagt; bara två tredjedelar kommer. I går kväll spelade Axwell, i natt är det Sebastian Ingrossos tur.
Det är ett upplägg publiken säkert kan leva med, men ur ett rockperspektiv är det ju lite som att få Mick Jagger och Keith Richards solo när det är Rolling Stones som är grejen.
Nu påminner dock helgens dansfest ganska lite om rockkonserter. "House är en känsla", som Swedish House Mafias tredje medlem Steve Angello twittrade här om dagen.
Det handlar om få dansa till de största namnen, och ur den aspekten är förstås "Summerburst"- programmet en succé.
Jag såg Tïesto förra sommaren, och är man inte trancefreak eller en extrem laserlover är det ett "untz-untz" man både kan ha och mista.
David Guetta, däremot.
Man kan tycka vad man vill om fransmannen (själv tycker jag bland annat att han är komiskt lik Rhys Ifans), men han vet vad som funkar.
De senaste åren är det till och med Guetta som satt agendan för vad som funkar bäst. Hans sound har smittat av sig på både schlagerpop ("Euphoria") och rock (Coldplay).
Swedish House Mafia saknas i Stockholm, men närvaron av den moderna klubbmusikens Gudfader gör det till en parentes ur party synvinkel.
Det mesta talar för att Guettas hits kommer att dunka publiken gul och blå.
