Vilken grej.

Inte nog med att tolvorna till slut regnade över Loreen, inte nog med att vi fick skriva in en ny svensk Eurovision-klassiker i historieboken.

Nu håller "Euphoria" på att ta över de traditionella topplistorna.

De första rapporterna kom redan under den minst sagt euforiska efterfesten på den svenska delegationens hotell i går morse. Medan solen gick upp över Baku stod Thomas G:son vid poolen som en åsna mellan två hötappar (ett glas rött i ena näven och ett glas skumpa i den andra) och försökte ta in vad som hade hänt.

- Ryssland! England! Frankrike! Tyskland! Spanien! Vi fick ju för fan högsta poäng på marknader som är så stora att.., oj oj oj.

Låtskrivarkollegan Peter Boström, under seger­festen ett ­kedjerökande nervvrak som försökte ta tag i sitt chockskadade glädjerus med fakta:

- "Euphoria" blev precis nummer ett på itunes på Cypern och i Grekland. Jag hörde något om Frankrike också, Thomas. Vad är det som händer?

Ja, vad är det som händer?

Mindre än tolv timmar efter triumfen i Baku hade följande inträffat:

"Euphoria" hade rusat upp på itunes förstaplats - i 16 länder.

Minst lika anmärkningsvärt: "Euphoria" hade klättrat från plats 101 till 1 på den mäktiga och vanligtvis så svårflörtade popmarknaden England på bara ett dygn.

Det säger inte allt, men det bekräftar vad jag sagt hela tiden - "Euphoria" är mer än ett schlager­nummer. Det är en modern poplåt som går så långt utanför den slitna gamla Eurovisionmallen att den är bra på riktigt. Den är noll procent kitsch och hundra procent klass. Den är Kleerup och Robyn ­snarare än Sanna och Saade.

Jag är tveksam till om det finns något motsvarighet i modern tid? Alexander Rybak? Helena Paparizou? Jo, deras vinnarlåtar blev hits. I Norges fall i östeuropa och Skandinavien, i Greklands fall kring medelhavet och i Norden. Nu ligger de snart i lä.

Abbas "Waterloo" är Eurovisions absoluta klassiker. Det bekräftas gång efter annan. I år genom en övertänd cover-massaker signerad de senaste fem årens vinnare i schlager-EM (torsdagens semifinal). Men det var en annan tid då. Ett annat Eurovision, i en annan värld.

Loreen kommer inte att bli nästa Abba, den sagan inträffar bara en gång, men jag tror att "Euphoria" kan nå lika stora framgångar som "Waterloo". Den är redan en hit i Europa, med potential att bli en världssuccé.

Nästa steg? Det ska bli vansinnigt spännande att följa.

På några få singlar har Loreen omsorgsfullt mejslat ut ett sound som känns igen direkt. Hon framstår inte alls som en one hit-wonder. Hon är unik i sitt uttryck, utan att för den skull kännas knepig. I grunden handlar det ju om popmusik.

Det finns redan tjugotalet mer eller mindre färdiga låtar till den debut som kommer efter sommaren.

Fortsätter Loreen ta plats på topplistorna i Europa de närmaste månaderna kan hon ha erövrat en unik position till hösten. Då kan hon vara kvinnan som är känd för "Euphoria", inte som artisten som - likt exempel tyska Lena och Eli & Nikki - vann Eurovision men aldrig lyckades ta nästa steg.

Vilken chans.