Första återföreningen var ju en relativt enkel match.

Ett framgångsrikt samlingsalbum bäddade för turnén "Återtåget", som skapade en sällan skådad GT-feber 1996.

Nästa comeback inträffade sommaren efter Gessles "Mazarin"-triumf och ackompanjerades av ett album med 14 nyskrivna låtar.

Turnén lockade en halv miljon åskådare. Spelningen på Ullevi den sjunde augusti 2004, senare dvd och livealbum, kvalar fortfarande in över arenans tio största konserter någonsin. Trots eller tack vare att låtlistan inte avvek nämnvärt från den tidigare comebacken (knappt en handfull nya låtar luftades live).

Den här gången har poporkestern från Hallandskusten mer att bevisa.

Själv bevakade jag ungefär hälften av konserterna på den senaste turnén, och skulle gärna se att bandet vågade göra något annorlunda den här gången.

Stryka tjatiga "Sommartider" för en gångs skull, till exempel. Varva små ställen med stora arenor och variera materialet; reservera den välbekanta hitkavalkaden till de största konserterna och köra de tuffare, mindre slitna spåren på mindre ställen.

För frågan är om fansen verkligen är sugna på en nostalgiturné i exakt samma stil som de två senaste? Går verkligen den stora massan i spinn över tanken på att få höra "När vi två blir en" sommaren 2013?

Det krävs inte så mycket en ny skiva som det krävs ett nytt tänk den här gången.

Tanken på en ny Gyllene Tider-turné - den är däremot god.

Den gångna sommaren präglades av festivalspelningar och det är dags för en svensk artist att kliva fram och göra något omfattande för egen maskin.

Säg ett band som är bättre lämpat för uppgiften. Gyllene Tider har fortfarande ett unikt sound, en hitkatalog få kan tävla med och inte minst en segdragen kärlekshistoria med svensk livesommar.

Per Gessle, nyss hemkommen efter en rekordlång Roxetteturné, har haft en enastående tajming med sina olika projekt de senaste tio åren.

Anser han att det är läge att köra en ny vända med Gyllene Tider, då är det läge.

Åtminstone tills motsatsen bevisats.