Apropå mest ingenting så lyder en av titlarna i bokhyllan där hemma "Vad är konst?". En av följdfrågorna i boken är "Vad är smak?".
Sean Banan skulle förmodligen svara att den är lika delad som en rumpa.
Och apropå Sean Banan är årets första delfinal något som lär splittra tv-tittarna en hel del.
Hans Crazy Frog-möter-Günther-möter-Ali G-låt är förmodligen en hit bland alla barn. Medan alla över tolv, med viss rätt, lär tycka att "Sean Banan den förste" är jättekonstig.

Att The Moniker har petat in Chris Isaak i sin låttitel, och dessutom sjunger att han vill dansa som Bryan Ferry, lär flyga över huvudet på alla barn som tyckte att han var rolig när han sprang på ett löpband i fjol. Kanske kommer de mest att tycka att han är konstig.
Thorsten Flinck är Thorsten Flinck och bara det är lite märkligt - i det här sammanhanget. Jag är väldigt nyfiken på att se hur "Jag reser mig igen" tar sig ut på scenen.
Han låter nämligen som en burdus trubadur som blivit utslängd från Gyldene Freden på blanka eftermiddagen.

Dead by April är skickliga på poppiga radiorefränger, det hörs även i "Mystery". Men sångstilen i verserna, som kallas growl, kan bli i konstigaste laget för den breda festivalpubliken.

Loreens nummer till "My heart is refusing me" i fjol blev alldeles för konstigt. Låten blev en hit ändå, men utan att avancera. Blir det ett rakare framförande av "Euphoria" så lär det gå raka vägen i år.
"Euphoria" låter som en G:son-schlager som pressats genom David Guettas klubbfilter. Veckans modernaste låt, och en tidig personlig favorit.
Man kan notera udda detaljer hos Marie Serneholt, Afro-Dite och Abalone Dots också, men inget som riktigt sticker ut.Inte så konstigt i det här startfältet.