Okej, jag erkänner. Jag har skrivit så många brasklappar nu att den bläckpatronen tog slut i vintras.
Men så här är det ju: Det svenska självförtroendet i schlagerpop var kört i botten.
Schweden har floppat så många gånger i den här märkliga tävlingen att vi inte hade vågat ta ut en finalplats i förskott om vi så ställts mot 18 belgiska acapellagrupper.
Det var med den vetskapen Eric Saade ställde sig på scenen i går.
Med det ansvaret, och med en strulande, rätt menlös glasbur alldeles intill. Med en serie ganska bleka genrep bakom sig.
Sen bara - pang!
En glasruta krossades, och Eric Saade exploderade på scenen.

Jag kan inte påminna mig av att en svensk artist mötts av liknande jubel sedan Eurovisionfavoriten Carola tävlade i Aten. Arenan kokade, inne i det upptrissade pressrummet var alla plötsligt blågula i 180 sekunder, och på microbloggen twitter blev #ericsaade plötsligt torsdagens hetaste namn världen över.
"Popular" var lika övertygande som när den först krossade i Linköping i vintras, trots tysk tv-produktion och ett colgatesmajl som såg rätt stelt ut - innan det kändes som världens mest vinnande leende.

Eric Saades show var så imponerande att jag blev helt lugn. Det kändes som en straffläggning i fotbolls-VM där Tyskland står på ena sidan. Man vet hur det slutar.
Inte ens när den ena nationen efter den andra lästes upp av de löjliga programledarna kändes det nervigt. På Expressens livebevakning rasade det in inlägg där läsare menade att det är kört. Självförtroendet igen.
Men det var lugnt.

Den här gången var det lugnt. Sverige lästes upp sist av alla. Saade gick från sammanbrott till genombrott på en sekund. Precis samma pärs som Norge fick genomlida för två år sedan, då en viss Alexander Rybak fick svettas aningen extra.
Så, nu är vi världsmästare i pop igen?
Halt, nein.
På den kaotiska presskonferensen i natt drog Saade startnummer sju och det kändes sannerligen inte hundra.

I morgon startar Eric Saade direkt efter de irländska speedkulorna Jedward.
Det kommer att bli seriös popkrock där, om någon undrar.
Men till dess:
Vi slapp bli hånade. Vi är tillbaka i finrummet igen.
Och vi har faktiskt chansen.