Sakta i skidbackarna, grannbröder.
Den där segern ni har försökt ta ut i förskott sedan Alexander Rybak vann Melodi grand prix i slutet av februari ligger inte längre i något kassaskåp.
Däremot finns det en drös länder som är på väg att hitta nyckeln till vinsten i Moskva.
Det är i och för sig möjligt att den här krönikan är en beställning på en jättelik dumstrut - resultatet från gårdagens semifinal är hemligt och det kan förstås vara så att Rybak fick flest röster.
Men jag undrar jag. Och är dessutom en aning förbluffad över att norrmännen, efter några minuters röstraffel, återigen verkade tycka att de blivit världsmästare på femmilen och att bara medaljceremonin återstår.

"Fairytale" i all ära, men Alexander Rybak förmår inte blåsa samma magi i showen som när han vann i Norge (youtuba låttiteln om ni undrar). Inte alls, visade det sig under semifinalen i går.
Utan publikkontakten känns den medryckande gutten till och med rätt töntig på scenen, ikke sant?
När norsk media tror att det inte finns på världskartan att "La voix" hamnar före "Fairytale" i morgon låter de lika styva i korken som vi svenskar när vi tippade Perrelli före Maria Haukaas Storeng i fjol.

Jag håller inte alls Sverige som någon jättefavorit, men man behöver inte hårdgranska startfältet för att kunna konstatera att "La voix" självfallet sticker ut i mängden lika mycket som "Fairytale".
Att tvärsäkert slå fast att Malena Ernman är en ny svensk flopp är bara korkat.
Azerbajdzjan då?
Arash och Aysel är fortfarande riktiga outsiders.
Men Grekland!
Ukraina!
Såg ni!?
Annars kommer väldigt snart en ny chans att konstatera att när det gäller shownummer har Sverige hamnat steget efter.