Malena Ernman står på Kungliga Operan i Stockholm och konstaterar att det är svårt att hitta några personliga favoriter i schlager-EM. Mest för att hon jämför artisterna med de som tävlade i Melodifestivalen. Klassen i Sverige är ju så mycket högre.
Det har hon rätt i.
Samtidigt hör det inte till saken.
I Sverige hade Måns Zelmerlöws "Hope & glory" slagit ut Inga & Anush tio gånger av tio, men i Moskva kan armenskorna mycket väl snuva Sverige på en finalplats.
Melodifestivalen är en sak, Schlager-EM en helt annan bollsport.
Intressantast, i den mån den omfattande schlagersörjan kan kallas intressant en månad innan avgörandet, är att fjolårsvinnaren inte alls satt samma avtryck som han, eller hon, brukar.
Det finns inte en endaste Dima Bilan-kopia bland de 42 bidragen.
I stället är det tvåan och trean från i fjol - Ukrainas Ani Lorak och Greklands Kalomira - som går igen i år.

Det kommer av allt att döma att skakas rumpa som aldrig förr i Moskva. Och det är väl egentligen inte så dumt för Malena Ernmans del.
Eventuellt kommer publiken, och juryn - som gör eurovisioncomeback i år, att ledsna på alla höftvickande poptjejer och rösta på något annat. Till exempel "La voix".
Men favoriten är fortfarande den osannolike, fiolspelande norrmannen Alexander Rybak. 22-åringen är en sällsynt scenbegåvning. I Norges schlagerfinal fick han 747 888 röster mot tvåans 121 856. En förkrossande medryckande grabb.
Olycklig titel på Moldaviens bidrag: "Hora din Moldova".
Bland alla kvinnliga sexbomber finns en manlig bootyshaker. Grekiske Sakis Rouvas, som var värd i Aten 2006, flörtar så frenetiskt i sin workout-dänga "This is our night" att han också har en topplacering inom räckhåll.