Redan när Lundell deklarerade att höstens "Unplugged"-turné var början på slutet flikade han in att det kunde bli ett långt live-farväl.
Hur långt är långt, undrade fansen då.
Jättelångt, verkar svaret bli.
I går offentliggjordes nästa steg i Uffes hej då-raket:
En gigantisk ishallsturné i vinter, med start i Scandinavium och avslut i Globen.
Lägg till att Lundell för bara några veckor sedan avslöjade sina planer på en sommarvända och plötsligt känns det som att han i smyg planerat sitt eget svar på Bob Dylans "Never ending tour" (som inleddes -88).

Nu har dock Dylan en aningen bredare fanbase än Lundell, så någon allvarlig fara på taket är det inte.
Jo, jag skriver fara. För, som alla vet, är det sällan nyttigt att dra ut på några avsked.
Jag skriver fara, för den akustiskt betonade konserthusturné - som fortfarande pågår - är så bra att den egentligen vore ett sista passande liveminne av Lundell.

Fara, för jag är osäker på om Lundell fortfarande har den dynamik och energi som krävs för att göra bredbent arenarock utan att kännas så där ofokuserat proppmätt som för ett par somrar sedan.
Å andra sidan - är det någon som känner Ulf Lundell så är det Ulf Lundell själv.

Faran att sortin blir så utdragen att den blir too much är ännu inte så överhängande att turnébiljetterna behöver förses med varningstrianglar.
Bara "slutet" inte är en stor fet bluff så, gärna för mig; turnera på.