Vi har haft tre kvinnliga vinnare av Melodifestivalen de senaste fem åren. De två tidigare har slagit på stort, sedan har de fallit tungt.
Carola nådde en femteplats i finalen. En riktigt hyfsad placering med facit i hand. Men hon var förhandstippad, hade pr-turnerat precis lika flitigt som fjolårsvinnaren Helena Paparizou och placeringen var hennes sämsta i en eurovisionsfinal - så det sågs som ett fiasko trots allt, där och då. Frågan är om hon rest sig än.

Charlotte Perrelli satsade också stenhårt men för henne gick det precis lika uselt som för The Ark året innan. Efterspelet kändes nog så där - i stället för att få kredd för sitt heroiska pr-jobb drabbades hon av snurrig kritik för att juryn röstat fram henne och inte Sanna Nielsen som Sveriges representant. Och karriären började hacka.
Det är inte lätt att vara svensk i eurovision nuförtiden, men det är enkelt att se varför Team Malena ligger lågt.

De vill inte riskera samma negativa press om "La voix" skulle floppa i Moskva. Ingen vill ha en förlorare. Inte en förlorares album eller sommarturné i alla fall. Därför lägger Malena Ernman energin (och pengarna) på annat håll. På sina operauppdrag, på att planera inför framtiden.

Inte särskilt offensivt.
Men ganska rimligt.
Antagligen har hon ändå inte någon chans i Moskva.