Inte nog med att Ulf Lundell lagt gitarren på hyllan flera gånger om. Och att han tvingades ställa in senaste turnén på grund av utbrändhet. Tidigare i höstas uttryckte Lundell, i en TT-intervju, att han var "trött på artisten Ulf Lundell". Han menade att hela musikbranschen blivit deprimerande och att fansen är tjuvar.
Det lät inte direkt som att han hade suget.
Å andra sidan är Ulf Lundell en artist som får de barn som står vid godishyllan på lördagarna att framstå som beslutsamma och principfasta.

Han vacklar fram och tillbaka. Han vill en sak ena stunden och en helt annan i nästa. Lundells framtidsplaner förefaller insvepta i en surrealistisk dimma. Hans tillbakablickar har ett nostalgiskt skimmer över sig.
Kanske är det inte så märkligt. Ulf Lundell har fyllt 62. Han är inte bara rockmusiker utan även målare och författare. Han måste inte stå på scenen längre, även om den karriären garanterat ger mest klirr i kassan.
Samtidigt verkar han livrädd för att bli patetisk rockgubbe i boots och 501:or.
Man kan börja grubbla för ­ mindre.

Intervjun i näringslivstidningen framstår i stora delar som just buttert gubba­grubbel. Som om Lundell tänker högt å ena sidan, och spekulerar tyst å andra sidan.
Han får förstås tänka om och tänka efter hur mycket han vill, men varje gång Ulf Lundell uttalar sig om sin fortsatta framtid som artist så målar han in sig ännu längre i sitt hörn. Nyfikenheten får förväntningarna att stiga lika mycket som tvivlet skjuter ny fart.
Börjar han känna av pressen är det mycket möjligt att han ger ­ fasen i allt igen.
Men bara Lundell genomför ­ comebacken av rätt anledningar är han välkommen tillbaka.