När Abba splittrades 1983, hade de sålt ungefär 200 miljoner album. I dag är siffran uppe i det dubbla.

Enligt vissa beräkningar kommer de att sälja mellan två och fyra miljoner album i år. En jämförelse med just Kent gör sig omöjlig på många plan, men det uppskattas att de sålt knappt 2,5 miljon album - under hela karriären.

Abba är ett unikt band. Inte minst sett till hur musiken aldrig tystnat efter deras splittring. Tvärtom, egentligen. När "Mamma mia"-musikalen följde på succén med "Abba gold" sålde de mer skivor än någonsin.

Men samtidigt som Abbas guldsamling blev en lika given produkt på bensinmackar och stormarknader som motorolja och smör så föll originalalbumen i glömska. Därför är det så kul att de börjat dyka upp igen, i så kallade de luxe-utgåvor.

I måndags kom Abbas sista album "The visitors" i just en sådan utgåva. Med ett tidigare outgivet demopotpurri - "From a twinkling star to a passing angel" - som väl knappast gjorde ens Bjorn Again uppspelta.

Men herregud vilken platta det är.

Som bekant kan det, med några decenniers perspektiv, vara svårt att se klart på de skivor man älskade som 10-åring. Rättare sagt: det går inte. Men jag förundras ändå av hur bra det låter. Produktionsmässigt är skivan ett underverk jämfört med många andra album från samma era. Björn och Benny kan sitt pophantverk, och de personliga uppbrotten får melankolin att framträda fullt ut. Frida och Agnetha sjunger ljuvligt. Dessutom gör bonusspåren som hämtats från "The singles" faktiskt skillnad. Albumet blir bättre med ett par uptemposinglar.

Allt detta utspelades för länge sedan, något som minst sagt understryks av dvd:n med extramaterial som följer med skivan.

Det är ingen hipsterskit, trots att "The visitors" var det första albumet i historien som fabrikstillverkades på cd - ett helt nytt format för musik som lanserades året därpå.

Skivan kom samma höst som en ny kanal, MTV, började sända musik dygnet runt i USA. Jocke Berg hade just fyllt elva.

Det är ett under att LP:n som Billboard utnämnde till "Abbas första riktiga mästerverk" ­ fortfarande ­ låter så... cool.

Eller så är det så enkelt som att kvalitet blir aldrig omodernt.