"Tur att det inte är på liv och död", konstaterade Christer Sjögren i går. Tycker han ja.

Den här versionen av Andra chansen skulle må bra av lite mer nerv.

Inte nödvändigtvis ett dödsstraff för dem som åker ut, det känns som att krydda spänningsmomentet lite väl hårt, men en ekonomisk och moralisk granskning av Janne Josefsson kanske? Obligatorisk samhällstjänst i Azerbajdzjan i maj? En sommarturné utan backing tracks?

Då snackar vi någonting att förlora.

Det mest översvallande man kan slå fast om de dueller som lottades i går är att de är ovissa: Åtta ganska lik - värdiga låtar i åtta hyfsat olika genres med ett getingsnitt väldigt nära 3,0 gör upp om två finalbiljetter.

Hårdrock mot rockabilly, schlagerrock mot etnokex? För all del. Det kan ju gå lite hur som helst.

Men inte är det, för att gå tillbaka i Andra chansen-historien, som Sonja Aldén mot Magnus Uggla. Eller som Nordman versus Carola och Andreas Johnson.

Alla åtta riskerar att åka ur i morgon, men de riskerar inte att köra sina karriärer rakt in i en bergvägg.

Och för närvarande känns det som att de har ungefär lika stor chans att representera Sverige i Eurovision senare i vår som du och jag.

En helt oviktig deltävling, med andra ord?

Bara nästan. Det kan ju hända saker i Nyköping som kan få konsekvenser i finalen.

Säg att Dynaztys håriga pyro segrar i morrn kväll - då är förutsättningarna för Dead by April plötsligt annorlunda. Blir det sam- tidigt full mobilisering i svenska flickrum och Youngblood krånglar sig vidare, då ryker garanterat en och annan röst för såväl Danny som Ulrik Munther.

Jag är inte heller säker på att Björn Ranelid, som råkade ut för Thorsten Flinck hos Skavlan, ser positivt på en återträff i Globen. Till exempel.

Men det bidrag som nio av tio Globen-finalister fruktar måste ändå vara "Sean den förste banan" - stadigt placerad på Itunes tio i topp sedan schlager- bidragen släpptes för nedladdning.

Den låten är bananskalet alla kan snubbla på, inklusive Sean Banan själv.