Inte en enda skräll, men det var ändå bästa omgången.
Och Charlotte Perrelli är stjärnan, överlägsen alla andra i år.
Det var så tydligt när Charlotte Perrelli gjorde entré som sista artist i hela tävlingen. Hon var proffsig, hela hennes nummer hörde hemma i en annan division än de andra artisterna.
Från den glittrande mikrofonen till de eleganta dansstegen och dansarnas exakt synkade rörelser.
Under fyra veckor har vi sett duktiga sångare och en del kul framträdanden, men det har faktiskt inte varit ett enda riktigt shownummer – förrän nu i alla sista låten.
Det kändes bra.

Barn och töntar har det varit gott om i år och varje vecka har jag skickat artister vidare till Lilla Melodifestivalen. I går trodde jag Sibel hörde hemma där, men medan hon sjöng så växte tolvåringen upp. Hon har en förnämlig röst och kan hantera en ballad.
Töntpriset går till Nordman för ”I lågornas sken”. Låten lät som Nordman-låtar brukar med den där pressade jag-har-klämt-mig-rösten. Ovanpå det en sunkig liten teaterpjäs där en kvinna, som verkade ha rymt från mellanaktsdansarna, brändes på bål. Snacka om buskis.
Och så borde nu alla artister ha lärt sig att påkostade effekter med eld och fyrverkeri – som säkert ser häftigt ut för publik på plats – det blir för tv-tittarna bara sprak i kanten.
Bland 32 artister, så är Nordman värdiga vinnare av töntpriset.

Kristian Luuk hade en bra kväll. Hans reportage från Eurovision-staden Belgrad, där han testade arenan, gav utrymme för den vältajmade nonsenshumorn. Luuks intervju med utrikesminister Carl Bildt före resan, den var föredömligt kort: en fråga, ett svar.
Och dansnumret med Luuk & Vnuk, koreografen Anna Vnuk var i sin komiska enkelhet ett lustmord i förväg på det plågsamma plaskandet i mellanaktens obligatoriska moderna dans.