OS har hållit på en vecka, men det är först nu som det börjat på riktigt.
I går startade friidrotten.
SVT har inte haft skyhöga tittarsiffror. 600 000 ungefär. Jo, det har funnits miljontoppar, som när Sarah Sjöström simmade första gångerna - men det var ögonblick som tittarna visste om i förväg.
Silvermedaljörerna i fälttävlan och skytte hade ingen särskild påverkan på tittarsiffror eftersom de flesta tittare fick veta det efteråt.
SVT är inte oroliga. Det vet att när friidrotten startar, då ökar intresset. Spännande tävlingar, stora profiler, drama, skratt och nya hjältar.
Friidrotten i OS har stor svensk publik trots att de flesta svenska deltagarna försvinner i försöken och aldrig når bästa sändningstid.
SVT är starka i sitt sista OS. Staffan Lindeborg, simningens kommentator, tycker jag är värd en medalj.
Han har ett öga på statistiken, ett öga på klockan och ett öga i bassängen. Det blir tre ögon och det är vad en bra kommentator ska ha.
Lindeborg har varit med länge och han vet vad han sysslar med.
Dessutom är han samspelt med experten, den grymtande Hans Chrunac, som aldrig låtsas och hoppas, när det börjar gå dåligt.
Jag borde nu lägga till fotbollsteamet Chris Härenstam och Glenn Strömberg, men jag tycker inte att de tillhör eliten längre.
Härenstam, han springer mellan fotboll och handboll, så man misstänker inhyrd imitatör, och Strömberg pratade för mycket redan under fotbolls-EM och går väldigt lätt i repris på sig själv.
Friidrottstrion har suttit på läktaren i mannaminne. Jacob Hård, Jonas Karlsson, Anders Gärderud sitter också på ett berg av fakta, som de sprider med viss försiktighet.
De har lärt sig att tittarna hatar kommentatorer som rabblar årsbästa när löparna redan gått i mål.
Vi litar på friidrottstrion, även i detta deras sista OS.