Den 175:e allsångskvällen i tv var en timme hygglig underhållning och innehöll alla de fasta moment som hör till "Allsång på Skansen". God stämning, lekfullheter, glada visor och på parketten satt som alltid på premiären SVT:s vd Eva Hamilton bland ett gäng världsmästare i curling, en cirkusdirektör och några andra kända nyllen.

Bra artister och väl blandade. Från den eleganta ­ Laleh med sin unika utstrålning till den upp ­ skruvade tramsleksaken Sean Banan. Men ett paket ­ av gamla blågula fotbollslåtar med överraskningsartisterna Markoolio och E-type, det kändes som om det planerats alldeles för tidigt. Nu var det överspelat.

Inga riktiga överraskningar, inget som lyfte, men heller inget som irriterade. Det flöt lätt och ledigt...

Jo, lite trött är jag på att "Allsång på Skansen" blivit ett sorts "Det ska vi fira". Ständigt ägnar man sig åt jubileer, artister som varit med 20 eller 40 år.

I går nöjde man sig med att hurra för sportkommentatorn Arne Hegerfors, snart 70, men det blir mycket mer firande i sommar.

Och programledaren Måns Zelmerlöw, som det gullades så med under premiärsommaren, han har fort ­ farande greppet, är förbluffande avslappnad och småbubblar medryckande av skratt och sång.

Han är ju också en väluppfostrad pojke, som kom i snygg kostym, skjorta med rand, liten knubbig fluga, nyklippt och - skäggig.

Inte en gång sedan starten 1926 har det på Sollidens scen stått en allsångsledare i helskägg.

Vad tycker tv-publiken om det?