TV4 brakar loss med tv-hösten och visar en dubbel tre kvällar i rad. "Robinson" fortsätter även torsdagar och är över efter tre veckor. "Dallas" däremot landar nästa vecka på onsdag, där man i fortsättningen kan avnjuta Texas-såpan.

"Dallas" efter mer än 20 år, kan det vara något att se? Inte enorm succé i USA, men man spelar i alla fall in en andra omgång. Kanske för att många länder åkt med på första nostalgitrippen?

Nya "Dallas" blir aldrig som 80-talssuccén. Tv har förändrats, tittarna har förändrats och konkurrensen är stenhård.

Men en bra såpa är en bra såpa. Och bröllop, ett klassiskt såpainslag, där mannen vid vigseln kastar kärleksfulla blickar på en annan kvinna, det är äkta såpa.

Starten är trög. Återvända, påminna, fylla i förväntningar och låta forna profiler göra entré.

Där är Bobby med kisande ögon. Hjälmfrisyren är tillplattad och grå, men han ser som alltid lidande ut. Nu får vi veta att han lider av en svår sjukdom.

Där sveper Sue Ellen förbi. Hon är nykter, underläppen har slutat att dallra och hon har gett sig in i lokalpolitiken. Det ger makt.

Och där, efter lång uppbackning, där sitter han på hemmet och stirrar i fjärran, JR Ewing. Ögonbrynen är som tvinnade mustascher och blir små horn i pannan.

Men inget piggar upp en gammal deprimerad oljebaron som att få chansen att förstöra sina familjemedlemmars framtidsplaner och själv tjäna en slant på det.

Mest handlar serien nu om sönerna John Ross och Christopher, som spelas av två unga skådespelare, redan tränade som unga älskare i "Desperate housewives".

Men även nytillkomna tittare tror jag kommer att gilla JR. Fortfarande lyser hans djävulska leende upp, särskilt nu när han har horn i pannan.