Inbördeskriget i "Antikrundan" har pågått ett tag.
Men först denna vecka har vi hört vapenskramlet.
När Dagens Nyheter hade artikeln om Peter Pluntkys reklamfilm, så var det mest förvånande Anne Lundbergs stenhårda kommentarer. Raskt dammade Pluntky tillbaka. Det var då man förstod att här fanns en redan knådad surdeg.
Under veckan har ordkriget trappats upp och fler experter har blivit indragna och haft synpunkter. I dag får vi veta att ytterligare en expert hoppat av. Huvudfrågan är om "Antikrundan" blivit för flamsig.
Redan förra året fick jag reaktioner från läsare, som tyckte att det var för mycket "skojande". En läsare jämförde med "Engelska Antikrundan", där personer som kommer med prylar bemöts med större respekt.
"Antikrundan" har blivit flamsigare - om man nu vill använda det ordet. De experter som är kritiska mot detta, de vill ha mer tid för värderingar.
Det är klart de blir lite ledsna, när de - efter att ha läst på och kollat auktionsmarknaden - blir bortklippta för att Knut Knutson ska lattja med tanter, tallrikar och tavlor i den långa, långa kön.
Producenten Pernilla Månsson Colt har förstås sin rätt att förnya programmet, göra det hon tror på. Som att skildra folkfesten i mindre samhällen när Cirkus Antikrundan rullar in.
Hon vill inte att programmet ska bli monotont med samma värderingar om och om igen. Då klipper hon hellre in lekfullt småprat eller skickar ut Anne Lundberg på reportage.
Och man kan inte låta bli att notera en klassisk motsättning. Professionella kvinnor utövar sitt yrke och då gnäller gubbarna.Så länge Månsson och Lundberg har över 1,5 miljoner tittare kan de byta ut hur många gubbar de vill.